nu är lillebror borta, omhändetagen.. de känns dåligt, men ja vet att han behöver det.. trots allt han gjort mot mig, så är han min andra halva, det ända jag har kvar från pappa..
jag gör precis allt, vad som än krävs gör jag för att skydda viktor, det har jag alltid gjort... men nu kan jag ingenting göra, jag är helt hjälplös.!
Mario, Emma & Frida, håller ni inte igen era käftar snart så vet jag inte vad jag tar mig till, ja kan inte hålla mig länge till, en sak till och det smäller ska ni veta! ja tål inte människor som snackar en massa skit som dom inte vet ett piss om , !
& Frida jag vet hur rädd du är för mig, varför då utmana ödet?
jag har inte längre någon som förstår mig i alla situationer, någon ´som alltid finns, någon jag kan lita på.. alla e så otroligt falska, & jag hatar ALLA
aja, puss !
lördag 13 februari 2010
måndag 1 februari 2010
nu va länge sen det va jag skrev..
jag mår piss, ja mår skit rakt igenom...
allt är knas hemma, mamma mår skit & jag börjar bli orolig för henne,
riktigt orolig..
lillebror är sjukt knasig, ena timmen är vi bästa vänner och tar en cig,
andra timmen är han galen, slår både mig & mamma, han säger saker som gör mig
så otroligt ledsen..
han är en kopia av pappa, speciellt när han dricker...
usch, att se min pappa i min lillebror borde kaske vara en positiv sak,
men det är det verkligen inte. lillebror får samma svarta hatblick som pappa när han är arg,
jag är rädd för min egen lillebror, normalt? absolut inte, han är ju två år yngre än mig.
jag vill bara lägga mig på tågspåret, & låta tåget ta död på mig. jag vill inte leva längre, ja vill inte ja ville inte !! ja orkar verkligen inte mer, det är något inom mig som tynger ner mig, får mig att må dåligt & ja vet inte vad jag ska göra.. det river i mig, som om något vill komma ut.
jag är inte normal, verkligen inte.. ja är udda, varför just jag?
ush, jag äcklas verkligen av mig själv.. mamma är galen på mig, flippar över för ingenting.
varje dag är det bråk hemma, inte ens på nätterna är det lugnt..
Fan ta allt & alla.
tisdag 17 november 2009
every girl has her own story '
förlåt för att jag är svag pappa, för att jag inte klarar av livet på rätt sätt. förlåt för att jag var så elak, förlåt för att jag inte räddade dej, förlåt att jag gjorde allt jag kunde men att det inte räckte till. förlåt att jag älskade dig & trodde du skulle bättra dej. förlåt för att jag var så dum..
hur är det möjligt att älska & sakna en person som förstört ens liv, så mycke som jag älskar & saknar dej?
jag vill att du ska komma tillbaka och hålla om mej & för en gång skull slippa känna alkoholens starka doft från dej, jag vill att mina PAPPA skall vara här för mej precis som alla andras pappor är.! klart som fan att jag vill ha en pappa, en familj för alltid har jag känt att jag haft en halv familj.
men älskade pappa, du förstörde mitt liv, du gjorde mig så rädd att jag inte vågade öppna käften om vad som pågick.
jag har vart rädd för att öppna käften sen den gången du kastade ut mej för att jag gick hos kurratorn, jag har vart hos så många psykologer och kurratorer att jag inte ens minns allas namn...
hur är det möjligt att älska & sakna en person som förstört ens liv, så mycke som jag älskar & saknar dej?
jag vill att du ska komma tillbaka och hålla om mej & för en gång skull slippa känna alkoholens starka doft från dej, jag vill att mina PAPPA skall vara här för mej precis som alla andras pappor är.! klart som fan att jag vill ha en pappa, en familj för alltid har jag känt att jag haft en halv familj.
men älskade pappa, du förstörde mitt liv, du gjorde mig så rädd att jag inte vågade öppna käften om vad som pågick.
jag har vart rädd för att öppna käften sen den gången du kastade ut mej för att jag gick hos kurratorn, jag har vart hos så många psykologer och kurratorer att jag inte ens minns allas namn...
tisdag 27 oktober 2009
amor vincit omnia
jag levde för dig innan, bara för dej. du som fick mig att vilja vara glad, du som fick mig att må bra.
jag saknar min bästa vän, hon som alltid stod där vid min sida, hon som alltid smsade & ville ses så fort hon vaknade. hon som alltid tog hand om mig & jag om henne.. jag saknar det så förbannat, jag finner inga jävla ord på hur mycket jag saknar dej.
jag har försökt, så många gånger men jag får ingenting tillbaka från din sida. vi bestämmer att vi skall ses, men alltid kommer något viktigare ivägen. ja känner inte ens för att försöka längre, det blir bara skit allting ändå.
jag kan sitta här i timmar och skriva om våra minnen, allt vi varit med om .. alla underbara stunder, är dom borta föralltid? minnena med dig är oförglömliga,
som hos Peter's pappa, när Danne sa att Peter såg ut som en morgonrock med starka R.. eller när Danne alltid jagade dexter på gräsmattan, och inte visste att vi såg honom genom fönstret, eller när Danne sprutade eld på Hakim haha, även fast du inte var med, så har vi så många gånger skrattat åt det.. "paddan" ..
eller när Sussi alltid sa; sluta nu Danne & vi skrattade.. allting vi sett tillsammans, det får inte vara över..
jag saknar min bästa vän, hon som alltid stod där vid min sida, hon som alltid smsade & ville ses så fort hon vaknade. hon som alltid tog hand om mig & jag om henne.. jag saknar det så förbannat, jag finner inga jävla ord på hur mycket jag saknar dej.
jag har försökt, så många gånger men jag får ingenting tillbaka från din sida. vi bestämmer att vi skall ses, men alltid kommer något viktigare ivägen. ja känner inte ens för att försöka längre, det blir bara skit allting ändå.
jag kan sitta här i timmar och skriva om våra minnen, allt vi varit med om .. alla underbara stunder, är dom borta föralltid? minnena med dig är oförglömliga,
som hos Peter's pappa, när Danne sa att Peter såg ut som en morgonrock med starka R.. eller när Danne alltid jagade dexter på gräsmattan, och inte visste att vi såg honom genom fönstret, eller när Danne sprutade eld på Hakim haha, även fast du inte var med, så har vi så många gånger skrattat åt det.. "paddan" ..
eller när Sussi alltid sa; sluta nu Danne & vi skrattade.. allting vi sett tillsammans, det får inte vara över..
tisdag 13 oktober 2009
Det kom som ett slag i magen, ett knivhugg i hjärtat dagen då min mamma berättade att pappa inte skulle överleva dagen, det gick inte att rädda honom, alkoholen hade slitit så på hans organ att kroppen inte längre orkade fortsätta. Allt kom så fort, skulle jag aldrig mer få träffa min pappa? Skulle jag aldrig mer få känna hans starka armar om sig, aldrig höra hans röst igen, aldrig?
Jag försökte att förneka alltihop, det kunde inte vara sant! Var det verkligen min pappa dom pratade om? Nej det fick det inte vara!
Det tog dagar för mig att verkligen förstå vad som hade hänt, att det faktiskt hade hänt på riktigt. Jag visste inte hur jag skulle reagera, ja fick ofta panik, visste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville bara sätta mig och skrika ut all smärta, istället började jag skära mig mer än jag gjort innan för att få ut mina känslor och agritioner. Det var mitt sätt att hantera allt på även om andra inte förstod.
Ju mer tiden gick ju mer accepterade jag sanningen, men fortsatte att skära mig. Att skära var befriande från alla känslor och smärta, det blev till en besatthet. Jag kände mig trygg med rakbladen, dom skulle aldrig svika, aldrig lämna mig så som pappa gjort, dom fanns ju alltid där för mig när jag behövde tröst. Jag klarade allt ensam.
Jag försökte att förneka alltihop, det kunde inte vara sant! Var det verkligen min pappa dom pratade om? Nej det fick det inte vara!
Det tog dagar för mig att verkligen förstå vad som hade hänt, att det faktiskt hade hänt på riktigt. Jag visste inte hur jag skulle reagera, ja fick ofta panik, visste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville bara sätta mig och skrika ut all smärta, istället började jag skära mig mer än jag gjort innan för att få ut mina känslor och agritioner. Det var mitt sätt att hantera allt på även om andra inte förstod.
Ju mer tiden gick ju mer accepterade jag sanningen, men fortsatte att skära mig. Att skära var befriande från alla känslor och smärta, det blev till en besatthet. Jag kände mig trygg med rakbladen, dom skulle aldrig svika, aldrig lämna mig så som pappa gjort, dom fanns ju alltid där för mig när jag behövde tröst. Jag klarade allt ensam.
jag fastnar i tankar & försöker ta mig loss
när jag tänker på dagen någonting hände
mellan oss.
när jag tänker på dagen någonting hände
mellan oss.
jag älskar dig, du är det finaste gud har skapat. ja älskar allt med dig, du är så jävla vacker, jag kan inte sätta ord på dig, för orden skulle aldrig räcka till för att förklara. du är det finaste jag vet, & jag saknar dig så att det svider i hjärtat. jag vill ha dig vid min sida dygnet runt, ja vet att det inte går & det gör så jävla ont ! jag vill ha dig tillbaka bredvid mig, då var jag trygg, då mådde jag bra. jag vet inte vad jag skall ta mig till, hur mycket jag än hoppas och vill, så skulle det aldrig kunna bli som jag vill. vi är alldeles för olika, men samtidigt så jävla lika. jag älskar dig, och det menar jag fullt ut, jag kommer aldrig glömma "våra dagar".
jag kommer alltid att finnas här, jag kommer alltid attt stå tätt intill dig, för en människa som dig,
tänker jag aldrig släppa taget om!
i love u, no mather what it takes,
söndag 4 oktober 2009
Do you ever feel like breaking down?
Do you ever feel out of place?
Do you ever feel out of place?
Like somehow you just don't belong
And no one understands you
Do you ever wanna runaway?
Do you lock yourself in your room?
With the radio on turned up so loud
That no one hears you screaming
No you don't know what it's like
When nothing feels all right
You don't know what it's like
To be like me
To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life
söndag 13 september 2009
det är inte klokt hur man kan sakna någon så mycket som jag saknar dej.
det finns heller inga ord för smärtan, den bara är där hela tiden..
jag skulle göra vad som hälst för att få dig tillbaka i mitt liv !
bara att veta att du ligger där, på kyrkogården tio meter under jorden får mig att må illa. jag vill ha dig tillbaka, jag vill ha den pappa du va egentligen, den underbara pappa som jag älskar. inte alkoholisten ! visst, jag vet att detta antagligen var det bösta för dig, men jag då? jag älskar ju dig pappa, och det kan ingenting eller ingen någonsin ändra på! jag saknar dig. :/ <3
söndag 19 juli 2009
ush .. saknaden blir bara värre & värre.. jag kan fortfarande inte föreställa mig 1,5 år utan er ..(L) saknar tilloch med att städa ditt rum danne, o se dig jaga Dexter ute på gräsmattan.. saknar faktist dig i hjälmen också peter, och dina danser som ja inte klarara av ... ja saknar dom riktiga killarna ni är innerst inne även fast dom inte är "där" speciellt ofta.
PUSS & SAKNAR
PUSS & SAKNAR
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)