amor vincit omnia

jag levde för dig innan, bara för dej. du som fick mig att vilja vara glad, du som fick mig att må bra.
jag saknar min bästa vän, hon som alltid stod där vid min sida, hon som alltid smsade & ville ses så fort hon vaknade. hon som alltid tog hand om mig & jag om henne.. jag saknar det så förbannat, jag finner inga jävla ord på hur mycket jag saknar dej.
jag har försökt, så många gånger men jag får ingenting tillbaka från din sida. vi bestämmer att vi skall ses, men alltid kommer något viktigare ivägen. ja känner inte ens för att försöka längre, det blir bara skit allting ändå.
jag kan sitta här i timmar och skriva om våra minnen, allt vi varit med om .. alla underbara stunder, är dom borta föralltid? minnena med dig är oförglömliga,
som hos Peter's pappa, när Danne sa att Peter såg ut som en morgonrock med starka R.. eller när Danne alltid jagade dexter på gräsmattan, och inte visste att vi såg honom genom fönstret, eller när Danne sprutade eld på Hakim haha, även fast du inte var med, så har vi så många gånger skrattat åt det.. "paddan" ..
eller när Sussi alltid sa; sluta nu Danne & vi skrattade.. allting vi sett tillsammans, det får inte vara över..

Det kom som ett slag i magen, ett knivhugg i hjärtat dagen då min mamma berättade att pappa inte skulle överleva dagen, det gick inte att rädda honom, alkoholen hade slitit så på hans organ att kroppen inte längre orkade fortsätta. Allt kom så fort, skulle jag aldrig mer få träffa min pappa? Skulle jag aldrig mer få känna hans starka armar om sig, aldrig höra hans röst igen, aldrig?
Jag försökte att förneka alltihop, det kunde inte vara sant! Var det verkligen min pappa dom pratade om? Nej det fick det inte vara!

Det tog dagar för mig att verkligen förstå vad som hade hänt, att det faktiskt hade hänt på riktigt. Jag visste inte hur jag skulle reagera, ja fick ofta panik, visste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville bara sätta mig och skrika ut all smärta, istället började jag skära mig mer än jag gjort innan för att få ut mina känslor och agritioner. Det var mitt sätt att hantera allt på även om andra inte förstod.

Ju mer tiden gick ju mer accepterade jag sanningen, men fortsatte att skära mig. Att skära var befriande från alla känslor och smärta, det blev till en besatthet. Jag kände mig trygg med rakbladen, dom skulle aldrig svika, aldrig lämna mig så som pappa gjort, dom fanns ju alltid där för mig när jag behövde tröst. Jag klarade allt ensam.

jag fastnar i tankar & försöker ta mig loss
när jag tänker på dagen någonting hände
mellan oss.

jag älskar dig, du är det finaste gud har skapat. ja älskar allt med dig, du är så jävla vacker, jag kan inte sätta ord på dig, för orden skulle aldrig räcka till för att förklara. du är det finaste jag vet, & jag saknar dig så att det svider i hjärtat.  jag vill ha dig vid min sida dygnet runt, ja vet att det inte går & det gör så jävla ont ! jag vill ha dig tillbaka bredvid mig, då var jag trygg, då mådde jag bra. jag vet inte vad jag skall ta mig till, hur mycket jag än hoppas och vill,  så skulle det aldrig kunna bli som jag vill. vi är alldeles för olika, men samtidigt så jävla lika. jag älskar dig, och det menar jag fullt ut, jag kommer aldrig glömma "våra dagar".

jag kommer alltid att finnas här, jag kommer alltid attt stå tätt intill dig, för en människa som dig,

tänker jag aldrig släppa taget om!

i love u, no mather what it takes,

Do you ever feel like breaking down?
Do you ever feel out of place?

Like somehow you just don't belong

And no one understands you

Do you ever wanna runaway?

Do you lock yourself in your room?

With the radio on turned up so loud

That no one hears you screaming

No you don't know what it's like

When nothing feels all right

You don't know what it's like

To be like me

To be hurt

To feel lost

To be left out in the dark

To be kicked when you're down

To feel like you've been pushed around

To be on the edge of breaking down

And no one's there to save you

No you don't know what it's like

Welcome to my life