nu va länge sen det va jag skrev..

jag mår piss, ja mår skit rakt igenom...

allt är knas hemma, mamma mår skit & jag börjar bli orolig för henne, 

riktigt orolig..

lillebror är sjukt knasig, ena timmen är vi bästa vänner och tar en cig,

andra timmen är han galen, slår både mig & mamma, han säger saker som gör mig

så otroligt ledsen..

han är en kopia av pappa, speciellt när han dricker... 

usch, att se min pappa i min lillebror borde kaske vara en positiv sak, 

men det är det verkligen inte. lillebror får samma svarta hatblick som pappa när han är arg, 

jag är rädd för min egen lillebror, normalt? absolut inte, han är ju två år yngre än mig.

jag vill bara lägga mig på tågspåret, & låta tåget ta död på mig. jag vill inte leva längre, ja vill inte ja ville inte !! ja orkar verkligen inte mer, det är något inom mig som tynger ner mig, får mig att må dåligt & ja vet inte vad jag ska göra.. det river i mig, som om något vill komma ut.

jag är inte normal, verkligen inte.. ja är udda, varför just jag?

ush, jag äcklas verkligen av mig själv.. mamma är galen på mig, flippar över för ingenting.

varje dag är det bråk hemma, inte ens på nätterna är det lugnt..

Fan ta allt & alla.